grymt musikår

det har gått en månad på det nya året och redan står det klart att det blir ett grymt musikår. massor av trevliga plattor såsom nytt från nicolai dunger, belle and sebastian, pharell och whyte seeds redan i februari. mars bjuder på placbos meds (som jag iof redan fått tag på), utöver det nya plattor med covenant, concretes, the sounds, graham coxon, radio dept., yeah yeah yeahs, lasse och timo. samt inte minst mozzers ringleader of the tormentors. ska bli trevligt att se hur han följer upp you are the quarry. ska försöka få tag på nya plattan i förväg också. känns tungt att kunna bjuda på en recension av mozzers nya redan innan den släppts. året fortsätter med intressanta släpp som streets, backyard babies, muse, damien rice och inte minst franz ferdinand.

utöver detta ser konsertåret 2006 onekligen lovande ut. dessvärre missar jag det som redan tveklöst kan ses som årets konsert. kent på hawaii, hulstfred 06, fem år efter senaste hultsfredsspelningen (som för övrigt är lika trevligt att avnjuta varje gång man stoppar den bootlegen i datorn eller stereon). annars ser festivalen hittills något lam ut med cardigans och kristian antilla som det mest intressanta. deftones ser jag inte som någon större förlust eftersom jag inte är något fan av hård musik mer än i vissa fall. kanske blir fler intressanta akter med tiden. annars ser jag fram emot depeche på parken om en knapp månad. känns dock lite jobbigt att se ett bra band spela i vad som för mig med himmelsblått hjärta är att betrakta som fiendeland. och som om det inte vore nog för övriga sverige avnjuta depeche tre gånger, scandinavium och globen nu i februari mars och sen stadion i sommar. vilken jävla sommar om man bara haft pengar. kent på hawaii och sen depeche på stadion några veckor senare. och dessförinnan hälsar mozzer på i götet och ger en spelning i scandinavium. icke heller att förglömma är håkans turné som landar på mejeriet nu i februari. får hoppas att det blir en lovande vår/sommar på kb eller att det blir några trevliga akter i köpenhamn. mozzer kanske. eller varför inte placebo. eftersom dom släpper skiva känns en turné naturligt och den borde ju landa här i skandinavien också. stef borde tänka på sitt hemland också. annars återstår någon sjysst sommarturné, lasse kanske drar ut med nya skivan. eller så får man hoppas att wtai lockar bra artister. eller att det kommer bra band till accelerator om det nu blir nåt i folkets park i år också. pengar är iaf det enda som står emellan mig och ett underbart musikår. varför har man aldrig gott om pengar när man behöver det. den frågan lär väl aldrig få ett svar. det enda som återstår för att fullända året är att jag lyckas råda bot på min skrivkramp och skriver en rad nya låtar. och kanske hittar någon att spela i band med eller får material nog att spela in nåt eget och kanske föra ut det. vore egentligen grädden på moset ett musikår som detta. att få stå på scen med ett band eller allra helst solo med eget material. drömma kan man iaf

dagens låt

stereo total - l'amour à trois

bingos big bimbo

tar mig friheten att låna ängelns uttryck big bimbo för att benämna årets säsong av big boobs jag menar big brother som just dragit igång. och vad ska man säga. bingo rimér verkar ha varit ansvarig för castingen av tjerna till programmet. och så har de med en brunett också för att jämna ut. sex bimbos vars sammanlagda intelligenskvot inte ens kommer i närheten av den mängd silikon dom har pumpat upp sina bröst med. det är ju inte alls uppenbart vad femman vill åstadkomma med den här säsongen. de slänger in 12 stereotypa snubbar som gör vad som helst för att sätta på blondinerna och när det väl blir av sitter folk som klistrade vid tvn. som om dom inte skulle göra det annars också bara för att få se lite tuttar. jag säger då det. och så till på köpet har dom slängt in wee man i huset också. eller det var iaf vad jag först trodde när jag såg dvärgen som kom ur den där bilen. och sist men inte minst så visar dom inför morgondagens program att det redan är två stycken som hoppat i säng under ett guppande täcke. så var elände bb igång igen. vem vet när bb kommer att sluta på bb hehe

död åt gåsen

kan inte annat än hålla med annika leone

jävla klåpare

på aftonbladet alltså. chris penn blev 40 år. inte 43 som jag skrev innan. och det tack vare aftonbladet som nu rättat till felet. såg det på imdb.com att han bara var 40. likväl är det tragisk

did you see that? he tried to fuck me in my dads office...

tragiskt

killen som gick med träningsoverall när de andra hade mörka kostymer och solglasögon och som klagade för sin pappa och fråga om pappan såg att en annan kille försökte våldta honom hans pappas eget kontor i filmen reservoir dogs har dött. robin wright penns svåger tillika seans lillebror chris penn hittades död av sin hushållerska och polisen kan inte fastställa dödsorsaken föränn efter obduktion men säger att inget tyder på yttre våld. chris penn blev 43 år. rip

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,768051,00.html

stolt

lite stolt måste jag ändå vara över att mica är med på sydsvenskan.se

en svensk slasher

om någon inte förstått det så hyrde jag och mica film i lördagskväll. nöjesmagasinet på värnhem eftersom de på triangeln inte har några vhs längre, nästan bara deeveedeej. intressant kuriosa om den affären är att de har en stor källare med ett akvarium i, något man inte ser utifrån värnhemstorget. samt att det är en av få kvarvarande videobutiker som även har en avdelning längst in i källaren i ett litet rum dit äldre män i bruna eller grå trenchcoats nervöst kan söka sig och flåsa lite.

såg den sista filmen vi hyrde, strandvaskaren själv nu i förmiddags eftersom mica sitter utanför kb och ska se simple plan ikväll vilkas konsert jag vann biljetter till på luderstorm. som titeln antyder är strandvaskaren med mina ögon sedda en svensk variant på den amerikanska slashergenren med förebilder som fredag den trettonde, hallowen, scream etc etc. mikael håfström som gjorde film av jan gullious fantastiska bok ondskan återvänder till internatmiljön och har till sin film även samlat idel svenska såpastjärnor som kanske vill göra ett comeback-försök. redan i vinjetten kan man räkna fram såporna som representeras. jenny ulving, jesper sallén, daniel larsson, rebecca ferguson. vänner & fiender känns ganska överrepresenterad eftersom förutom ulving och larsson dyker stig engström, mer känd som leonard i vänner & fiender upp i en roll. till och med rederiet finns representerat i form av vaktmästare bengt som görs av anders ahlbom som spelade yngve i rederiet under de tidiga åren (vad var det förresten för jävla vita stora tabletter han hela tiden gick och tuggade i sig i rederiet)

hela filmen känns som om den vore uppbyggd enbart på gamla klichéer. redan i inledningen med flickan som kastar sig från taket får en att tänka på andra filmer, jag tänkte direkt på the grudge men där upphör också likheterna med denna betydligt läskigare film. annars ser man alla spår och håfström har försökt klämma in så mycket intrig som möjligt, kanske för att de gamla såpastjärnorna ska känna sig som hemma. en spännande legend, kärlekhistorier, hemligheter dolda under ytan som vissa (kjelle b.) inte vill ska komma fram och så eskalerar allt i en maskerad psykotisk mördare som slaktar människor på löpande band. redan tidigt räknar man ut vad som kommer hända. även om jag blev lite förvånad av slutet så känns det hela minst sagt förutsägbart. det har gjorts förut. maskerad galning slaktar tonåringar, tonårsslakt på skola, en gammal våldtäktshistoria med hämdbegär (vad fan hette den med läraren som klädde ut sig till kvinna och mördade elever som inte var oskulder för att hämnas sin mor som blev våldtagen och på så vis blev gravid med mördaren). man bjuds inte på något nyskapande, det är återanvändning i dubbel bemärkelse. gamla beprövade grepp tillsammans med gamla beprövade såpaskådisar. den enda som utmärker sig är anders ekborg i sin roll som avspänd lärare. han imponerade mig. och dessutom är han på nåt sätt lik dave gahan också.

iaf så kändes det inte fullt lika välgjort som ondskan. fast håfström hade ju hollywoodambitioner och många b-filmsbolag där hade säkert tänt på att ta över idén till det förlovade landet i väster och göra en amerikaniserad variant.

nu ska jag lämna filmerna efter att jag tagit upp matbeställningar utanför kb. blir nog inte så mycket filmrecensioner nu, blir mer musik eftersom jag kommit över placebos nya en och en halv månad innan officiell release i mars och redan lyssnat igenom den. samt kanske lite politik om jag tar och slänger upp min starkt auc- och arbetsmarknadspolitikkritiska insändare jag skrev till sydsvenskan idag här i bloggen. får se vad det blir. ha det så jävla trevligt

saw

- what film did you see yesterday?
- we saw saw

måste säga att saw är om möjligt ännu sjukare än identity och jag ser fram emot tvåan som ska komma i år. har iaf för mig att den var på g. satt och funderade på vad för mekanismer som triggar en person till såna sjuka grejor. vad för slags psykisk störning en sådan person lider av. och vart regissör och manusförfattare får sådana sjuka idéer från. kände iaf att jag borde kolla upp på imdb vilka fler filmer dom gjort. jävligt bra film iaf även om redogörelsen för de tidigare tilltagen kändes som ett csi-avsnitt. iaf vad gäller sjukhetgrad. vissa csi-fall känns väldigt skumma. vilket påminner mig om att jag måste få tag på tarantinos gästavsnitt. och en grej som jag inte kan låta bli att fundera över appropå nämda regissör är om det är en medveten referens till reservoir dogs att större delen av filmen utspelas på ett och samma ställe. i ett sjaskigt rum med blodfyllt golv. går liksom inte att undgå att göra den kopplingen

whores don't get a second chance

dissociativ personlighetsstörning. smaka på ordet. icke att förväxla med shizofreni som jag först trodde. dissociativ personlighetstörning karaktäriseras efter vad jag läst av en starkt kluven personlighet. eller snarare av en människa vars psyke blivit splittat upp i flera olika personligheter som kan ha ingenting med varandra att göra. olika personligheter intar kroppen och en personlighet varken minns eller vet om vad en annan personlighet gjort. kluven personlighet långt värre än vid schizofreni och ett väldigt gravt handikappande psykiskt tillstånd.
och om just detta syndrom handlar filmen identity om som jag och mica såg igår. vi hyrde film på värnhem eftersom det knappt fanns nån film på triangeln. och på nöjesmagasinet värnhem har dom ju bara nya filmer på sån där jävla dvd. varför bojkotta vanlig video på det sättet. fy fan. filmen var iaf en psykoligisk thriller med inslag av skräck och lite klassisk slakt/blod/obsceniteter. men framförallt väldigt skum. bland det första man upptäcker är doktor cox (john c mcginley) från scrubs som en väldigt dessillusionerad man med konstig frisyr jämfört med scrubs och allmänt orolig och labil. ett antal främlingar blir fast på motell i en regnstorm, en familj med mamma, barn och styvfar (dr. cox) där mamman blir påkörd och barnet visar sig vara nåt slags mellanting mellan chucky och damien och jävligt gravt störd och lagd åt det sadistiska hållet. en före detta polis som nu är chaufför åt en avdankad skådiskärring. ett nygift par. en hora och en snut med en dömd fånge i baksätet. samt en väldigt ängslig motellföreståndare. brottslingen verkar vara en jävligt läskig typ och när han rymmer och skådiskärringen sen blir slaktad misstänker man direkt honom. hennes huvud hittas dunsande i en torktumlare på motellet. mysigt. efterhand börjar alla dö på nåt mystiskt sätt och historien tar en kraftig vändning när straffången som suttit bunden vid en stol hittas med motellföreståndarens basebollträ nerkört i halsen. dock fortsätter folk att dö till höger och vänster och samtidigt som historien på motellet fortsätter pågår nåt slags möte mellan advokater, åklagare och domare angående en straffånge som ska avrättas om några timmar. vi förleds att tro att det är den nu döde fången. mystiken tätnar eftersom dr. cox blir påkörd, horan ska åka iväg med ungen efter att hans mamma också dött och då sprängs bilen men inga kroppar påträffas. alla de andra kropparna är plötsligt också borta och dessutom visar sig alla vara födda 10 maj och bära namn efter städer. och ovanpå allt lämnar mördaren olika rumsnycklar efter sig. i decenderande ordning från 10.
nu får man dock veta att hela historien bara försiggått i en psyksjuk mördares hjärna. det är ett sätt att 'döda' de alldeles för många personligheter som trängs i mördarens hjärna till följd av dissociativ personlighetsstörning. advokaten och en psykiater vill visa på att mördaren inte själv är medveten om att han slaktat sex personer, utan att det är en av hans störda personligheter som mördat dem. den historia vi har fått se är således psykiaterns försök att ta kål på hans olika personligheter och dödstraffet omvandlas till psykanstalt. men vad hände med kropparna och vem var mördaren? i slutet är den prostituerade den enda som överlevt och sålunda den personlighet som finns kvar inom mördaren. hans vanföreställningar ser ut att sluta lyckligt. hon reser till florida för att ta över en apelsinodling och leva lycklig i alla sina dagar. tror hon. för plötsligt när hon påtar i jorden hittar hon rumsnyckel ett. och med paniken växande vänder hon sig om och får sen den lille pojken stå bakom sig förkunnande att horor aldrig får en andra chans varpå vi får se hans bestialiska mord på motellet. ackomanjerad av världens mest psykotiska leende på pojken. tydligen mördade personligheten inte bara andra människor. han mordiska personlighet lyckades ta kål på alla andra personligheter och leva ut sina lustar helt och hållet. riktigt riktigt creepy. samtidigt som det väcker intresse för psykets hemligheter och funderingar kring hur man kan leva med så grava personlighetsstörningar. som en betydligt mera ondsint och sjuk a beatiful mind. riktigt bra film iaf även om man blir väldigt förvirrad

jag hatar halka

inte för att det är en skitlåt från helvetet enligt jocke. utan för att så fort det är halt ute så ramlar jag omkull. jag hoppade av bussen vid dalaplan idag. skulle gå till glasögonmagasinet för att köpa linsvätska. vad händer. jag halkar omkull och slår huvudet i en lyktstolpe så jag har ont i tinningen nu. på väg till mobilia efter det går jag också och ramlar omkull på grund av halka. och sist men inte minst. efter att ha tagit 34an från mobilia och hem går jag och halkar när jag ska korsa albinsrogatan från busshållplatsen och sätter mig på marken. tre gånger på en jävla dag har jag gått och ramlat omkull på grund av halkan. och det är därför jag hatar halka

fucking jävla kuktenta

10.5 poäng. godkänd låg på 12. 1.5 jävla poäng ifrån godkänd. fy fan vad jävla surt. blir så jävla störd över att behöva sätta mig och plugga reglerteknik igen. eller rättare sagt. läsa på lite teori och så memorera lösningsmetoderna för de olika uppgifterna. och sen glömma skiten igen så fort jag lämnat in tentan. akademisk bulimi is the shit

skit

fyra bokstäver som kan sammanfatta mitt liv just nu. jag har bara haft en massa motgångar och använder det som anledning till att jag inte skrivit på över en vecka nu. först så sket sig den jävla tentan i reglerteknik som jag var övertygad om att jag skulle ha klarat. jag satt och slet i fyra timmar, eller över fyra timmar och sen tar det sån jävla tid att få den rättad och för resultatet att komma upp. så när det väl kommer, ett par dagar innan jag skulle skriva matstaten igen så får jag veta att det inte gick denna gången heller. blev jävligt besviken. jag borde åtminstone fått 12 poäng som krävdes för godkänd. ligger jag på tio elva ska jag fan klaga och tjata mig till de sista poängen. även om det är för sent för att börja plugga igen redan denna terminen så är det ändå en principsak. fan alltså.
kändes så jävla hopplöst att behöva gå tillbaka till det där jävla fängelset auc där jag sitter nu igen. fy fan vad jag hatar det. varför kan man inte få söka jobb på egen hand när man går på soc. varför måste man sitta som en jävla treåring på nåt jävla meningslöst dagis för vuxna. skulle vilja skjuta den jävla klåparen på kommunen som kom med en sån jävla idiotisk idé.
och som om inte allt det vore nog. för exakt en vecka sedan kraschade min dator. jippii. kommer upp på morgonen så har den startat om sig och sen står det no disk to boot from. kör in win-cdn och då visar det sig att det finns ingen hårddisk att installera på. ja. så glad jag blir. numera står det att det inte går att komma åt hårddisken. så jävla suveränt. ingen dator heller. jag och mica får klara oss med hennes.
sen ovanpå alltihopa med datorn hade vi ingen tv i sovrummet. bara i vardagsrummet. vi lämnade min hyr-tv för att de skulle laga den. men nejdå. den var så gammal, likaså kontraktet så det var inte lönt att laga. det vill säga de förbannade siba vägrade betala trots att vi betalat i en jävla massa år. och det enda dom kan erbjuda istället är en jävla 29" tv. som antagligen blivit mycket dyrare. fy fan för dom. allt kändes så jävla hopplöst. ingen tv. ingen dator. kan det bli mycket värre. jag vet inte. värst är ändå att behöva sitta på det här jävla fängelset. jävla förbannade vuxendagis. som jag sagt tidigare. alla pengar som går åt till att låsa in och förvara folk här hade gjort bättre nytta hos företagen i form av sänkta och slopade arbetsgivaravgifter. det är bara så som jobben skapas.

går jag före i kön återuppfinner mitt liv

ibland är det en klar fördel att känna folk som jobbar på coop. som idag när jag & mica fick gå före en massa andra folk genom att betala i shop express-kassan trots att vi inte handlat i shop express. vi sa att vi skulle låtsas som om vi fått avstämning. alltid trevligt att slippa vänta på alla andra för en gångs skull

funderingar

varför känns trettondedagsafton som titeln på nån skum bergmanfilm eller pjäs?

norrland

idag har jag ätit palt för första gången och måste säga att det var gott. ungefär som kroppkakor fast lite mer annorlunda. var hos micas pappa idag, de hade besök från norrland. kunde knappt hålla mig för skratt varenda gång dom sa sjooooooooooooo på sånt där norrländskt manér. blev dock lite besviken. när jag kom dit trodde jag att de skulle prata ungefär som i pistvakt men riktigt så svårt att förstå var det inte. och de pratade inte heller som per hagman med sina hundar. som har åtta mil till närmaste grannen, jomenvisst, det är alldeles runt knuten
men palt var gott. fast att bo där uppe i obygden skulle jag aldrig vilja göra. och jag lyckades hålla mig ifrån att falla in i att prata norrländska. eller försöka iaf. vilket jag tycker jag är bra på. jag är bra på att imitera hundägaren per hagman iaf

rösta

nu vet jag vad jag ska rösta på i valet 2006

happy new year

goth nytt år för fan!

smaklösa idiotrecensenter

aftonbladets recensenter är helt dumma i huvudet. en samling kompletta jubelidioter. inte en enda har med årets absolut bästa platta, kents du & jag döden på sina tio i topp listor över året. har dom inte fattat nånting. kent gjorde årets platta, så enkelt är det. och varför i helvete den där jävla robyn. det är kommersiell skräpmusik hon gör och hon borde inte ens få släppa skivor, så jävla dålig som hon är. allt jävla kommersiellt bajs borde bojkottas. usch. och ännu mer skandalöst är att no time for us inte heller finns med. visserligen en samlingsplatta men ändå ett tidsdokument av ett helt unikt band. broder daniel är ett av sveriges bästa band. så enkelt är det. och inför 2006 hoppas jag att ingen jävel glömmer att placebo kommer att ge ut en av årets bästa plattor. det ser jag fram emot i år. men framför allt. den största skandalen är att kents fantastiska 2005 helt ignoreras av dom jävla idioterna på aftonbladet. kent gjorde årets tveklöst bästa platta. allt annat är fanimej lögn i helvete och dom som inte fattar det borde inte syssla med musiktyckande.