en svensk slasher

om någon inte förstått det så hyrde jag och mica film i lördagskväll. nöjesmagasinet på värnhem eftersom de på triangeln inte har några vhs längre, nästan bara deeveedeej. intressant kuriosa om den affären är att de har en stor källare med ett akvarium i, något man inte ser utifrån värnhemstorget. samt att det är en av få kvarvarande videobutiker som även har en avdelning längst in i källaren i ett litet rum dit äldre män i bruna eller grå trenchcoats nervöst kan söka sig och flåsa lite.

såg den sista filmen vi hyrde, strandvaskaren själv nu i förmiddags eftersom mica sitter utanför kb och ska se simple plan ikväll vilkas konsert jag vann biljetter till på luderstorm. som titeln antyder är strandvaskaren med mina ögon sedda en svensk variant på den amerikanska slashergenren med förebilder som fredag den trettonde, hallowen, scream etc etc. mikael håfström som gjorde film av jan gullious fantastiska bok ondskan återvänder till internatmiljön och har till sin film även samlat idel svenska såpastjärnor som kanske vill göra ett comeback-försök. redan i vinjetten kan man räkna fram såporna som representeras. jenny ulving, jesper sallén, daniel larsson, rebecca ferguson. vänner & fiender känns ganska överrepresenterad eftersom förutom ulving och larsson dyker stig engström, mer känd som leonard i vänner & fiender upp i en roll. till och med rederiet finns representerat i form av vaktmästare bengt som görs av anders ahlbom som spelade yngve i rederiet under de tidiga åren (vad var det förresten för jävla vita stora tabletter han hela tiden gick och tuggade i sig i rederiet)

hela filmen känns som om den vore uppbyggd enbart på gamla klichéer. redan i inledningen med flickan som kastar sig från taket får en att tänka på andra filmer, jag tänkte direkt på the grudge men där upphör också likheterna med denna betydligt läskigare film. annars ser man alla spår och håfström har försökt klämma in så mycket intrig som möjligt, kanske för att de gamla såpastjärnorna ska känna sig som hemma. en spännande legend, kärlekhistorier, hemligheter dolda under ytan som vissa (kjelle b.) inte vill ska komma fram och så eskalerar allt i en maskerad psykotisk mördare som slaktar människor på löpande band. redan tidigt räknar man ut vad som kommer hända. även om jag blev lite förvånad av slutet så känns det hela minst sagt förutsägbart. det har gjorts förut. maskerad galning slaktar tonåringar, tonårsslakt på skola, en gammal våldtäktshistoria med hämdbegär (vad fan hette den med läraren som klädde ut sig till kvinna och mördade elever som inte var oskulder för att hämnas sin mor som blev våldtagen och på så vis blev gravid med mördaren). man bjuds inte på något nyskapande, det är återanvändning i dubbel bemärkelse. gamla beprövade grepp tillsammans med gamla beprövade såpaskådisar. den enda som utmärker sig är anders ekborg i sin roll som avspänd lärare. han imponerade mig. och dessutom är han på nåt sätt lik dave gahan också.

iaf så kändes det inte fullt lika välgjort som ondskan. fast håfström hade ju hollywoodambitioner och många b-filmsbolag där hade säkert tänt på att ta över idén till det förlovade landet i väster och göra en amerikaniserad variant.

nu ska jag lämna filmerna efter att jag tagit upp matbeställningar utanför kb. blir nog inte så mycket filmrecensioner nu, blir mer musik eftersom jag kommit över placebos nya en och en halv månad innan officiell release i mars och redan lyssnat igenom den. samt kanske lite politik om jag tar och slänger upp min starkt auc- och arbetsmarknadspolitikkritiska insändare jag skrev till sydsvenskan idag här i bloggen. får se vad det blir. ha det så jävla trevligt