whores don't get a second chance
dissociativ personlighetsstörning. smaka på ordet. icke att förväxla med shizofreni som jag först trodde. dissociativ personlighetstörning karaktäriseras efter vad jag läst av en starkt kluven personlighet. eller snarare av en människa vars psyke blivit splittat upp i flera olika personligheter som kan ha ingenting med varandra att göra. olika personligheter intar kroppen och en personlighet varken minns eller vet om vad en annan personlighet gjort. kluven personlighet långt värre än vid schizofreni och ett väldigt gravt handikappande psykiskt tillstånd.
och om just detta syndrom handlar filmen identity om som jag och mica såg igår. vi hyrde film på värnhem eftersom det knappt fanns nån film på triangeln. och på nöjesmagasinet värnhem har dom ju bara nya filmer på sån där jävla dvd. varför bojkotta vanlig video på det sättet. fy fan. filmen var iaf en psykoligisk thriller med inslag av skräck och lite klassisk slakt/blod/obsceniteter. men framförallt väldigt skum. bland det första man upptäcker är doktor cox (john c mcginley) från scrubs som en väldigt dessillusionerad man med konstig frisyr jämfört med scrubs och allmänt orolig och labil. ett antal främlingar blir fast på motell i en regnstorm, en familj med mamma, barn och styvfar (dr. cox) där mamman blir påkörd och barnet visar sig vara nåt slags mellanting mellan chucky och damien och jävligt gravt störd och lagd åt det sadistiska hållet. en före detta polis som nu är chaufför åt en avdankad skådiskärring. ett nygift par. en hora och en snut med en dömd fånge i baksätet. samt en väldigt ängslig motellföreståndare. brottslingen verkar vara en jävligt läskig typ och när han rymmer och skådiskärringen sen blir slaktad misstänker man direkt honom. hennes huvud hittas dunsande i en torktumlare på motellet. mysigt. efterhand börjar alla dö på nåt mystiskt sätt och historien tar en kraftig vändning när straffången som suttit bunden vid en stol hittas med motellföreståndarens basebollträ nerkört i halsen. dock fortsätter folk att dö till höger och vänster och samtidigt som historien på motellet fortsätter pågår nåt slags möte mellan advokater, åklagare och domare angående en straffånge som ska avrättas om några timmar. vi förleds att tro att det är den nu döde fången. mystiken tätnar eftersom dr. cox blir påkörd, horan ska åka iväg med ungen efter att hans mamma också dött och då sprängs bilen men inga kroppar påträffas. alla de andra kropparna är plötsligt också borta och dessutom visar sig alla vara födda 10 maj och bära namn efter städer. och ovanpå allt lämnar mördaren olika rumsnycklar efter sig. i decenderande ordning från 10.
nu får man dock veta att hela historien bara försiggått i en psyksjuk mördares hjärna. det är ett sätt att 'döda' de alldeles för många personligheter som trängs i mördarens hjärna till följd av dissociativ personlighetsstörning. advokaten och en psykiater vill visa på att mördaren inte själv är medveten om att han slaktat sex personer, utan att det är en av hans störda personligheter som mördat dem. den historia vi har fått se är således psykiaterns försök att ta kål på hans olika personligheter och dödstraffet omvandlas till psykanstalt. men vad hände med kropparna och vem var mördaren? i slutet är den prostituerade den enda som överlevt och sålunda den personlighet som finns kvar inom mördaren. hans vanföreställningar ser ut att sluta lyckligt. hon reser till florida för att ta över en apelsinodling och leva lycklig i alla sina dagar. tror hon. för plötsligt när hon påtar i jorden hittar hon rumsnyckel ett. och med paniken växande vänder hon sig om och får sen den lille pojken stå bakom sig förkunnande att horor aldrig får en andra chans varpå vi får se hans bestialiska mord på motellet. ackomanjerad av världens mest psykotiska leende på pojken. tydligen mördade personligheten inte bara andra människor. han mordiska personlighet lyckades ta kål på alla andra personligheter och leva ut sina lustar helt och hållet. riktigt riktigt creepy. samtidigt som det väcker intresse för psykets hemligheter och funderingar kring hur man kan leva med så grava personlighetsstörningar. som en betydligt mera ondsint och sjuk a beatiful mind. riktigt bra film iaf även om man blir väldigt förvirrad
och om just detta syndrom handlar filmen identity om som jag och mica såg igår. vi hyrde film på värnhem eftersom det knappt fanns nån film på triangeln. och på nöjesmagasinet värnhem har dom ju bara nya filmer på sån där jävla dvd. varför bojkotta vanlig video på det sättet. fy fan. filmen var iaf en psykoligisk thriller med inslag av skräck och lite klassisk slakt/blod/obsceniteter. men framförallt väldigt skum. bland det första man upptäcker är doktor cox (john c mcginley) från scrubs som en väldigt dessillusionerad man med konstig frisyr jämfört med scrubs och allmänt orolig och labil. ett antal främlingar blir fast på motell i en regnstorm, en familj med mamma, barn och styvfar (dr. cox) där mamman blir påkörd och barnet visar sig vara nåt slags mellanting mellan chucky och damien och jävligt gravt störd och lagd åt det sadistiska hållet. en före detta polis som nu är chaufför åt en avdankad skådiskärring. ett nygift par. en hora och en snut med en dömd fånge i baksätet. samt en väldigt ängslig motellföreståndare. brottslingen verkar vara en jävligt läskig typ och när han rymmer och skådiskärringen sen blir slaktad misstänker man direkt honom. hennes huvud hittas dunsande i en torktumlare på motellet. mysigt. efterhand börjar alla dö på nåt mystiskt sätt och historien tar en kraftig vändning när straffången som suttit bunden vid en stol hittas med motellföreståndarens basebollträ nerkört i halsen. dock fortsätter folk att dö till höger och vänster och samtidigt som historien på motellet fortsätter pågår nåt slags möte mellan advokater, åklagare och domare angående en straffånge som ska avrättas om några timmar. vi förleds att tro att det är den nu döde fången. mystiken tätnar eftersom dr. cox blir påkörd, horan ska åka iväg med ungen efter att hans mamma också dött och då sprängs bilen men inga kroppar påträffas. alla de andra kropparna är plötsligt också borta och dessutom visar sig alla vara födda 10 maj och bära namn efter städer. och ovanpå allt lämnar mördaren olika rumsnycklar efter sig. i decenderande ordning från 10.
nu får man dock veta att hela historien bara försiggått i en psyksjuk mördares hjärna. det är ett sätt att 'döda' de alldeles för många personligheter som trängs i mördarens hjärna till följd av dissociativ personlighetsstörning. advokaten och en psykiater vill visa på att mördaren inte själv är medveten om att han slaktat sex personer, utan att det är en av hans störda personligheter som mördat dem. den historia vi har fått se är således psykiaterns försök att ta kål på hans olika personligheter och dödstraffet omvandlas till psykanstalt. men vad hände med kropparna och vem var mördaren? i slutet är den prostituerade den enda som överlevt och sålunda den personlighet som finns kvar inom mördaren. hans vanföreställningar ser ut att sluta lyckligt. hon reser till florida för att ta över en apelsinodling och leva lycklig i alla sina dagar. tror hon. för plötsligt när hon påtar i jorden hittar hon rumsnyckel ett. och med paniken växande vänder hon sig om och får sen den lille pojken stå bakom sig förkunnande att horor aldrig får en andra chans varpå vi får se hans bestialiska mord på motellet. ackomanjerad av världens mest psykotiska leende på pojken. tydligen mördade personligheten inte bara andra människor. han mordiska personlighet lyckades ta kål på alla andra personligheter och leva ut sina lustar helt och hållet. riktigt riktigt creepy. samtidigt som det väcker intresse för psykets hemligheter och funderingar kring hur man kan leva med så grava personlighetsstörningar. som en betydligt mera ondsint och sjuk a beatiful mind. riktigt bra film iaf även om man blir väldigt förvirrad
posted by tns at 5:42 em
2 Comments:
Håller med om dina tankar kring Identity och passar på att tipsa om den franska filmen Intellektets Labyrint om du vill fördjupa dig i ämnet.
Eller så kan man ju faktiskt föranledas att tro att det varit killen som mördade allihop och att det var han som nu växt upp och var den psyksjuke, eller inte?
Grymt bra rulle i.a.f.
Skicka en kommentar
<< Home