silverpilen

det finns folk med udda intressen. det finns till och med folk som gör hemsidor om stockholms t-bana och kan allt och lite till om densamma. inte för att jag letade efter det specifikt på grund av något nyväckt udda intresse för stockholms kollektivtrafik. jag googlade däremot efter silverpilen och kymlinge. mest för att kolla om man kunde läsa något om spökhistorien/vandringssägen/berättelsen om spöktåget i stockholms tunnlar. förresten. om ett spöktåg stannar vid en station. är det då en spökstad den stationen. för att återgå till ämnet så fick jag ett ryck och ville se om man kunde hitta nåt om ämnet. det känns ganska fränt ändå. första gången jag hörde talas om det var för ett par år sedan (fyra fem kanske, minns inte exakt) i nåt satsning på femman där dom filmatiserade/dramatiserade gamla spökhistorier från runt om i landet och i ett avsnitt handlade det om just silverpilen och kymlinge, stationen som aldrig blev av. kymlinge ligger mellan kista och hallonbergen och var på sjuttiotalet tänkt att bli en modern förort med en massa byråkrati och kontor och liknande samlat. nu blev det inte så utan stationen eller början till den ligger och förfaller längs t-banelinjen.
silverpilen finns på riktigt och är egentligen en vagntyp som gick i trafik i stockholms t-bana under sjuttiotalet. det fanns dock inte många av dem eftersom det bara var en provtyp. namnet silverpilen fick de eftersom de är aluminiumfärgade eller silverfärgade om man så vill.
så vad är det nu för speciellt med detta. det sägs att det går spöktåg i t-banan som inte tar upp folk utan bara transporterar de döda eller deras själar om man så vill och släpper av de vid just spökstationen kymlinge. i dramatiseringen på tv hamnade en ensam man på silverpilen sent en kväll och upptäckte till sin förvåning och senare förskräckelse att alla passagerare satt tysta och hålögda med tomma blickar under resans gång. tåget körde ut till kymlingen där det stannade och alla passagerare klev av och började gå upp mot utgången. så gjorde även mannen som råkat komma med av misstag men när han kom upp upptäckte han att utgången var igenmurad men alla andra passagerare var försvunna. alltså var det inga vanliga passagerare och till slut hittades mannen av två väktare när han irrade omkring på den nedlagda och inhägnade stationen.
historierna om det silverfärgade tunnelbanetåget som kör omkring de bortgågnas själar, i vissa historier har jag för mig att det enbart är människor som dött i tunnelbanan genom att begå självmord eller olyckor och liknanade samt de som av misstag råkat komma med tåget och aldrig mer setts igen eller som i fallet med mannen dykt upp i kymlinge är många och det är ganska intressant ändå att läsa om det och att stationen tydligen är den mest kända i stockholm trots att den är nedlagd och aldrig blev någon station. lite fascinerande.
till saken hör att jag även hittade en sida där man gav logiska förklaringar till det. historierna dök upp under åttiotalet då en kvinna skrev en krönika om de mystiska silverfärgade tågen som körde omkring i tunnelsystemet utan att stanna och ta upp folk. tågen var silverpilenvagnar eller c5:or som gick på en annan linje än den till kymlinge och som kom körande utan att ta upp folk när de skulle tas ur trafik för dagen. en annan var att man kanske sett ett soptåg som körde stockholmarnas sopor till en soptipp utanför staden.
men som sagt. lite intressant är det hur en vandringsägen kan uppstå på det sättet och fascinera folk. och hur det kan bildas en sådan myt kring en t-banestation som aldrig blev av. och den väcker intresse bland människor som tar sig in på förbjudna områden och besöker diverse tunnlar i stockholm. kommer inte ihåg vad begreppet kallas men jag har för mig att outsiders på femman en gång handlade om fenomenet. jag hittade ett gäng som kallade sig, orginellt nog kymlinge witch project som varit ute och kollat på och plåtat stationen en natt. eller dag. eller jag vet inte. kolla själv på
http://henrik.net/kwp
kul förresten att det ligger på kent-henriks domän.
och allt skrivande om silverpilen har fått mig att tänka på silverfisken så jag kanske får lyssna på den i winamp. har ju hovets eminenta skiva nedladdad på datorn. vilket påminner mig om att även rekommendera josef zackrisson (lasses basist) soloplatta
och sist men inte minst. man kanske borde passa sig när man åker tunnelbana ensam mitt i natten. man vet ju aldrig om det dyker upp ett silverfärgat tåg...