jag har precis kommit hem efter att ha kört runt halva malmö på jakt efter dagens aftonbladet på nån nattöppen bensinmack. det stod om kent i aftonbladet idag att de ska ut på turné osv. som blaskan snappat upp i fråga kent. mica ville så gärna ha de tidningen så halv elva gick jag ner på statoil vid midhem för att kolla om dom hade den där. naturligtvis hade de bara kvällsposten & expressen älskling blev så lessen över att de inte hade den och när jag såg hur gärna hon ville ha den kände jag att jag verkligen ville försöka få tag i den åt henne så jag kollade vilka nattöppna mackar det finns i malmö och tog på mig och körde iväg. efter en vända ut till okq8 på vattenverksvägen och sen statoil ute i oljehamnen utan att få tag på tidningen körde jag genom hela malmö ner till statoil på bellevuévägen. typ runt halva malmö eller så. men jag fick tag i tidningen på statoil på bellévue men vad gör man inte för den man älskar det var verkligen värt det att få göra min ängel glad. jag älskar dig så mycket att jag verkligen vill göra allt jag kan för att göra dig glad jag kan inte ta ner månen och himlens alla stjärnor till dig som jag önskar att jag kunde om du bad mig om det. men jag gjorde det här för att jag älskar dig så mycket och du betyder allt för mig. ville bara att du skulle veta det mitt allra finaste älskar dig min ängel

hybris

http://kent.nu/fragakent/2007/show.asp?qid=10424

det är verkligen skönt när man får känna sig speciell *ironi*

dunno

egentligen borde jag inte skriva blogg för jag har inget att skriva om. ja, det är sant. mitt liv är så tråkigt att det inte händer ett skit somliga dagar. det största som hände var att jag tvättade idag hör och häpna. och vet ni vad, jag fick tvätta en sovsäck som lisa satte sig och pissa på också imorse. fy på dig dumma katt

och ja, det här skriver jag bara för att lätta mitt samvete att det inte ska bli att jag inte bloggar på flera dagar, som blir till veckor som blir till månader. som innan jag började skriva igen. fast å andra sidan, det gör kanske inget om det dröjer mellan inläggen så länge mina inlägg får lite mer substans. för det är vad det här stilla-mitt-samvete-för-jag-inte-vet-vad-jag-ska-skriva-om-inlägget har. tack & hej, leverpastej

ps. ja, det är snott från bert det sista och ja, jag läste dom böckerna när jag var ung

vänner

har nog inte sagt det förut men det måste bara påpekas. det är världens bästa tv-serie. så sjukt kul. om ett gott skratt förlänger livet borde jag & älskling leva tills vi är minst tvåhundra efter att ha tankat hem och snart sett alla tio säsonger

tolv poäng till the ark

efter att ha smält gårdagens intryck och samlat mig efter nattens lyckorus ger jag utan tvekan the ark min tolvpoängare. och sedan kan man ju bara hoppas att övriga länder i europa gör så också. mitt fjärde försök att se växjökillarna resulterade i ett av mina bästa konsertminnen (inget slår kent på långa vägar). starten blev en aning trög, man hade förväntningar på bandet och förakten motorboy (oskar ska tydligen vara en av olas kompisar) var tvärtemot de fart och fläkt man normalt sett förknippar ark med. lågmält, lo-fi, ensam pojke, eller snarare ensam androgyn pojke i tajta byxor, uppknäppt läderskjorta samt puder och läppstift med gitarr, i det här fallet en elgitarr av hårdrocksmodell av utseendet på densamma att döma vilket var en stor kontrast mot oskars kläd och musikstil. motorboy visade sig vara en virtuos både vad gäller sitt instrument och sin röst. försiktigt plockande, spröda toner från gitarren till vilka han avfyrade en upplevelse utöver det vanliga. med extremt ljus pojkaktig stämma, nästan som en manlig sopran sjöng han lugna och stämningsfulla sånger. rösten slog darknessirenen justin hawkins med hästlängder och prince hade blivit grön av avund på motorboys röstresurser. hans sånger växte efterhand och drog ner mycket jubel ur publiken och man kunde inte annat än fascineras över hans röstkapacitet och han flinka fingrar som skickligt dansade över gitarrens strängar likt den bästa dansös och levererade mjuka toner som ibland gick över i aggressivitet men aldrig tappade humöret utan höll sig kvar i den lugna sinnesstämingen. en minst sagt annorlunda upplevelse, jag har aldrig hört eller upplevt något liknande. och det sistnämnda gäller även för det som komma skulle.

omkring 22.00 dundrar kvällens huvudattraktion in på scenen likt ett starkt intrimmat men ändå väloljat och oerhört smidigt maskineri in på scenen. the ark formligen kastar sig över en och drar med publiken på en fantastisk upplevelse. jepson och martin axén ger intryck av att kunna varandra utan och innan där dom står på vars sin sida om den utskjutande delen av kbs scen och levererar ett mäktigt gitarrintro på senaste singeln absolutely no decorum. det störde mig dock att jag inte kunde avgöra huruvida de båda gitarristerna spelade tvåstämmigt eller inte. imponerande var det dock. och jublet stegrades ännu mer när ola salo självsäkert intar scenen iförd en svart kreation som omedelbart för tankarna till den gångna melodifestivalen. och som ola äger scenen och publiken. från första anslaget på gitarrerna så dundrar showen på i ett makalöst tempo. en tajt rytmsektion med leari och sylvester schlegel driver på ångan, nyblivne medlemmen jens anderssons klaviaturspel bär tillsammans med martin och jepsons gitarrer fram olas sergermarsch där han står i fören på arken och förkunnar budskap om kärlek, döden, rädsla och framförallt att man ska vara sig själv och vara stolt över den man är. ola salo är en utomordentligt publikdomptör och han får de hungriga lejonen på andra sidan kravallstaketet. han bjuder oerhört mycket på sig själv och är en show i showen.

the ark fullkomligt blåser hatten av oss när de levererar hits på löpande band, låtar som glamour for glamour, let your body decide och father of a son levereras med oerhörd självsäkerhet. en självsäkerhet när ola från sin plats i arkens för kommit fram till bönen i sin predikan och tar på sin egen törnekrona i prayer for the weekend. nytt material varvas med arks medrykande kavalkad och publiken får ett välbehövligt andrum när alla i bandet förutom ola går av och han hänger på sig en gitarr och ensam framför en smäktande och ömtålig version av uriel. jag är övertygad om att ola nog hade kunnat röna framgång med en solovända med arks material liknande den som broder daniels henrik berggren gav sig ut på häromåret. det visar han inte minst under extranummren då han nästan ensam gör ett medley av låtar publiken får önska enbart med ett litet stöd av övriga bandmedlemmar. disease gör sig exempelvis oerhört bra i den nästan acapella-variant som ola framför. och då är det bara en refrängvända han kör.

dock gör sig the arks dansanta, svängiga och medryckande låtar bäst när de backas upp av de fem övriga musikanterna i bandet. genombrottslåten it takes a fool to remain sane växer enormt tack vare att ola öppnar sig och berättar om hur den låten kom till och hur stolt han är över att just den bande väg för dem (och om jag själv får säga det har nog kent ett finger med i spelet, de fick en stor fan-bas när de agerade förband under hagnesta hill-turnén). bandet hinner knappt gå av scenen föränn encore-ropen börjar skalla. pausen känns löjligt lång men det får sin förklaring när bandet uppenbarar sig i en helt ny vit scenutstyrsel till skillnad från den unistont svartglittriga munderingen bandet tidigare bar. och ångvälten fortsätter på samma sätt som tidigare med att dundra igång echo chamber och allsången överröstade nästan scenen. dock var den ingenting mot avslutande calleth you, commeth I som efter att ola först introducerat låten på ett personligt och överväldigande sätt och tackat sin underbara utbrister i en fantastisk allsång som nästan utklassar den traditionsenliga publikinsatsen i kents klassiska politiska byxpekoral. avslutningen är ett hejdundrande fyrverkeri och konserten avslutas i samma förkrossande och överväldigande anda som den inleddes på. arken förblir lika väloljad och samspelt till sista droppen svett. det här är inget annat än en stor fantastisk tolvpoängare. suveränt ark

underbart

det enda ord som kan beskriva kvällen. precis hemkommen från the ark på kb. det var magiskt. det var värt att vänta i nästan 14 timmar på insläpp för att komma längst fram i mitten. och spelningen var makalös. ola är underbara, the ark är underbara. och min flickvän är underbar. bäst av allt var att få uppleva det här lyckoruset med min älskling. och att ola sjöng disease och så kunde jag stå vänd mot mica och sjunga till henne

and if there is disease in you
I want to have that disease too
’cause I want everything that
is inside you
and if there is disease in you
I want to have that disease too
’cause if you’d die
then I should die beside you

älskar dig min ängel

aldrig mera kräftor

jag har aldrig tyckt om kräftor, tidigare åt jag det inte för jag var allergisk mot skaldjur när jag var mindre. nu äter jag varken räkor eller kräftor annat än i räksallad, räkost eller skagen/smögenröra. gillar inte konsistensen helt enkelt. jag har provat kräftor också, tror det var på ags förra året, de bjöd på kräftor så jag & mica delade på en och det var inget vidare. först var det i princip omöjligt att få upp den och få ut nåt kött och sen var konsistensen hemsk liksom. usch nej. så kräftor på kräftskiva blir det nog aldrig för min del. inte minst efter igår. en hemsk dag på 12 timmar på frigoscandia i staffanstorp. skulle med två andra tömma två containrar med kräftor som skulle distribueras till ikea-varuhus världen över. det skulle ju vara så enkelt sa han, gå på fyra timmar för en container. det var allt annat än enkelt. det låg åtta enkiloskartonger (såna där som pizzakartonger ungefär) i en paket. dvs kartonger om åtta kilo och en container var packad med runt 2000 kartonger eller nåt. vi var slutkörda efter en container och sen börja med en proppfull container till 14.00 kändes inte speciellt lockande. vi var inte klara föränn halv nio på kvällen och hade då slitit i 12 timmar med några få raster och lunch på en halvtimme. aldrig mer säger jag bara. och inga kräftor för min del alltså. och jag ska säga upp mig från det bemanningsjobbet och fortsätta på uniflex tills jag börjar på ubd i juni. hellre klippa tetror i åtta timmar och testa dom, hur tröstlöst det än må vara än att flacka runt på en massa olika ställen och inte veta ordentligt när man ska jobba eller inte. nu är jag slutkörd och ska krypa till sängs, jag & mica ska upp tidigt imon och sätta oss utanför kb och köa för the ark. vad gör man inte för att komma längst fram. och efter tre misslyckade försök att se dom ska jag äntligen få se dem live. och trots att det är årets schlagervinnare vi ska se känns det inte alls corny. fast så är det ju inte precis vrålacaråla, charlotte pirelli eller fiaskot stenmarck (så jävla kul att jocke dissade honom på nån t19-spelning) utan the ark. yeah

hemma igen

efter en tur till perstorp. vi skulle lämna brevlådan vi köpte till micas mamma och samtidigt passa på att hämta ner lisa så att hon hinner anpassa sig lite innan sacke kommer hit också. det blir nog tufft med en katt och en hund här men det ska väl gå på nåt sätt. gick bra att få hit lisa även om stackarn satt och skrek i buren hela vägen ner nästan. men mica satt i baksätet och kelade med henne och gav henne kattmjölk och godis och massa kärlek. nu får vi väl se hur hon anpassar sig här men som sagt, förhoppningsvis ska det väl gå bra

nytt försök

nu har jag inte bloggat på jag vet inte när. det får fanimej bli ändring nu. kanske borde svära mindre eller nåt för att verka mer seriös, jag vet inte. får se hur länge det håller, jag har en förmåga att ta mig för projekt och sen rinner det ut i sanden. kommer nog att fortsätta blogga om det jag gjort innan, min vardag och sånt som händer, älskling, musik och en del om politik. valet vanns av borgarna som verkligen hatar de svaga i samhället och bara är ute efter att straffa folk som har det svårt. inte mycket bättre än vänsterpacket som hatar företagen med sitt sjukt höga skattatryck på företagen och arbetsgivaravgifter och skit. det är sossarnas fel att vi har så hög arbetslöshet, det är dom som tvingat bort företagen och sett till att det inte går att anställa folk eller driva eget företag i sverige. borgarna försöker städa upp efter sossarnas idiotiska politik som gett så hög arbetslöshet men angriper problemet genom att att attackera de svaga och sänka skatten för de rika. om det är någon skatt som ska sänkas är det företagens och framförallt ska arbetsgivaravgifterna sänkas för att sedan helt och hållet avskaffas. det är absurt att det ska kosta 300 spänn i timmen att ge en anställd 100:-/timme i lön. och att på olika sätt straffa arbetslösa, antingen genom idiotiska och meninglösa arbetslöshetsåtgärder eller slopade och sänkta bidragsnivåer är helt absurt. hela arbetsförmedlingen borde förändras, numera är ams inget annat än en statspolis som jagar arbetslösa och likställer arbetslösa och svaga med brottslingar som till varje pris ska straffas för något som socialdemokraterna och vänsterpacket ställt till med sin företagshatande politik. straffas med moderaternas piska när reinfeldt kommer marscherande i ridstövlar på sin och aliansens eriksgata och förkunnar att nu är det brottsligt att vara arbetslös, ni ska ta straffet för vänsterblockets företagshatande politik. fy fan. man kan bara hoppas att det blir omval fast då ställs man likväl inför samma val om pest eller kolera. till nästa val överväger jag starkt att registrera ett eget parti baserat på mitt politiska ställningstagande som sammanfattas här. jag skiter i om jag bara får min egen röst, jag har åtminstone klargjort att jag inte stöder varken högern eller vänstern i deras idiotiska politik som inte är annat än pest eller kolera. båda går ut på att straffa på olika sätt och förstöra och det kan jag omöjligt stå för. och nu är det nog bäst att jag lägger ner för stunden annars riskerar det här att bara bli politik och smutskastning till höger och vänster. på torsdag blir det iaf the ark på kb. ska bli trevligt. och valborg på tallriken i pildammarna med älskling var trevligt. även om man började frysa rejält och blev uttråkad i väntan på att elden skulle tändas och akrobatikövningen uppe på bålet skulle bli överstökad. over and out