nog med politik

nu känner jag att det blivit för mycket politik. men jag kan inte hjälpa att om jag en gång börjat rinner det bara på. kanske därför jag för ett par år sen hade för vana att skriva insändare i sydsvenskan om allt ifrån kärnkraftsfrågan till det absurda i statligt kontrollerade kasinon och att skåne borde blir sveriges las vegas. det är kanske som min handläggare kenneth (jag vet, det är störigt) på auc sa. att jag verkar vara en medveten och engagerad person. jag vet inte. jag tycker helt enkelt om att skapa debatt och dela med mig av mina åsikter och bilda mig en uppfattning i diverse samhällsfrågor.
nåväl så känns det som att jag försummat mitt bloggande. det har blivit lite som med dagboksskrivandet på helgon/luder. man har helt enkelt inte orken. i början försökte jag skriva varje dag, blogg alltså men det klarade jag inte att hålla. kanske beroende på min oförmåga till självdisciplin. jag skulle nog aldrig kunna bli skribent, inte ens musikskribent som jag när som hemlig dröm, trots att jag brinner för musik. jag har helt enkelt för dålig självdisciplin och skulle inte klara av pressen att åstadkomma nånting. kanske om man kunde bedriva det som en hobby. för det vore fan som jävla roligt att skriva för en bredare massa. att bli som bjurman, lokko, strage eller per sinding larsen. skriva om musik som är så smal att man inte ens vet om den finns överhuvudtaget (ja, det där var en passning till david & peter, två av den sveriges bästa komiker som tillsammans med namn som anders & johan, anders & måns eller filip & fredrik utgör en svensk humorelit, endast slagen av killinggänget).
men en blogg kanske åtminstone kan utgöra en dörr för fortsatt skrivande. om inte annat så kan jag alltid fortsätta driva den och locka fler läsare och få ut mitt skrivande den vägen
nåväl. nog om mina drömmar. musik är en viktig del i mitt liv (fast inte lika viktig som mica). just nu känns det som att jag är inne i något slags smashing pumpkins-period och verkar ha fastnat i adore-eran. ava adore och perfect går på repeat i dator såväl som mp3-spelare. jag var dessutom tvungen att ta hem videos med de smällande pumporna. minns att ava adore var ganska avantgardistisk och att perfect var den där videon där billy corgan står på en byggkran. hade svaga minnen av nån närbutik också och jag måste säga att jag gillar återkopplingen till 1979-videon. och speciellt road är jag av sekvensen med killen som står på en toalett och stoppar en kasett i en bandspelare han fäst på bröstet och sedan går ut för att 'spela in' en smashing pumpkins-spelning. jag kan inte hjälpa att jag börjar tänka på den bootleghatande jocke berg och vad han tycker om detta. roligt värre.
laddade förresten även hem pumpins uppträdande på nån mtv-gala där dom framför tonight tonight och billy corgan är iförd klänning. låten är för övrigt omöjligt att inte komma att tänka på när man lyssnar på mannen i den vita hatten med kent. ta reda på varför vettja. man önskar iaf att man hade haft sån snygg röst som corgan har. och den musikaliska förmåga han besitter. måste försöka få tag på hans soloplatta, inte minst för duetten med robert smith från the cure. och bara för att få det sagt. billy corgan passade bättre i hår än rakad.
men om pumpkins är bandet just nu är ändå I just don't know what to do with myself med white stripes dagens låt. har haft den på hjärnan hela dagen och var tvungen att lyssna på den nu ikväll. jack whites stenhårt distade gitarr som för övrigt är signumet för den mesta av stripes musik är så jävla underbar att det knappast går att beskriva med ord. rysningar deluxe helt enkelt.
nåväl. jag orkar snart inte skriva mer idag, känner att det kommer krävas en hel del av mig att lösa dagens dilemma, huruvida man ska se charlotta flinkenbergs förvandling till man i treans undercover eller filip & fredriks nya galna upptåg i 100 höjdare på femman. fan. varför måste båda gå på samma det. åhnej, jag måste göra ett val, fan vad jobbigt.
sist men inte minst ska jag inte glömma anledningen till att jag sitter här och skriver. att jag finns överhuvudtaget. den stavas m-i-c-a och hon är helt enkelt det underbaraste som finns. jag älskar dig gumman