final destination 3

final destination känns som en filmserie som det kan komma hur många sequels på som helst. de behöver liksom inte ta vid där föregående slutade utan det behövs bara ett nytt gäng människor, helst tonåringar där en tjej råkar få en föraning om en olycka som ska hända. så blir döden lessen och kinkig och så händer det en massa mystiska olyckor. det känns alldeles för enkelt och förutsägbart för att bli intressant. likväl satt jag & mica och såg trean igår. och visst kände man igen upplägget. taskig story som redan lakats ur två gånger innan. en massa gore och splatter, nån slags saw-komplex eller kanske mer åt tarantino/hostel-hållet. den skulle jag vilja se. men mjuksplatter som det här känns lite malplacerat. det riktigt gory hör hemma i filmer som texas chainsaw eller tandläkaren (eller om nån kan räkna upp fler filmer i genren). eller de rent sjuka tramsblodfilmerna som braindead eller evil ed. här känns det bara som att stekt i solariet eller krossad i en träningsmaskin eller nacken mosad av fläkten på en utflygande motor från bilen bakom i drive in kön som blir påkörd av en skenande lastbil bara är överdrivet effektsökeri i jakt på att förstärka en story tunnare än plåten på en polsk traktor. de 'mystiska olyckorna' och dödsfallen går till överdrift. man måste överträffa de tidigare filmerna och då kör vi på att huvudpersonen blir nedstänkt med blod och hjärnsubstans i varannan scen. då finns det till och med bättre b-filmer och jag tror att en splatterfilmsfanatiker skulle finna det här mest skrattretande. det är bara ett dåligt sätt att föra in skräckfilmsmomentet för att få bort filmen från thrillerfacket och jag tycker inte att det funkar. jag hoppas att det inte kommer ytterliggare en film. eller att scary movie fem börjar driva med final destination-serien. det är nog det enda som om möjligt skulle kunna vara sämre än rullen själv