creep

inte som titeln på en av radioheads bästa låtar utan titeln på filmen jag & mica såg på kiosk när vi var i perstorp. handlingen var ganska skum med folk som blir mördade eller rättare sagt slaktade i tunnelbanan. känns temat igen från beck - spår i mörker? har dom tittat på den filmen och blivit inspirerarade? möjligen men jag vet inte om det är nåt som förekommit tidigare, tunnelbanetemat. men tunnelbanan är den enda gemensamma nämnaren för creep och beck. medan folk i beck blir mördade av nåt gäng som realiserar ett datorspel (ett tema som dyker upp i ett avsnitt av csi, kommer dock inte ihåg med det är la, miami eller ny) söker den här filmen sig mer mot paranoiakänslor och instängdhet när huvudpersonen blir inlåst i londons t-bane-nät efter att sista tåget gått. i det här skedet av filmen börjar man sitta och göra paralleller också. en brittisk film med londonpundare får en osökt att tänka på lock stock och sedan visar det sig att nån sorts gollumliknande varelse härjar i tunnelbanan och mördar folk och lever med sina enda vänner råttorna. efterhand filmen går inser man att det är något slags misslyckat experiment eller ett foster som borde aborterats men som av nån anledning överlevt i tunnlarna. det är ett störande moment när huvudpersonerna hittar bilder och ledtrådar som gör att man kan dra egna slutsatser men ändå aldrig får veta. en annan sak som kanske stör vissa, andra inte är referenserna till saw. det är kanske bara jag som tycker det men det skitiga sjukhuset och orgien i blodigt våld med skitiga knivar känns lite väl mycket saw. jag vet inte om det är medvetet gjort men just den här delen får mig att tänka på saw (som för övrigt är en jävligt bra film, båda delarna). orgien i blod känns ibland som en liten referens till de blodiga filmvåldsorgiernas mästare tarantino men det är som sagt min uppfattning. även om det är mycket blod, inälvor och diverse kroppsljud och ingående studier av uppskurna strupar blir det aldrig för mycket eller överdrivet som i final destination-filmerna där allt blod och splatter mest känns som meningslöst och överdrivet effektsökeri. här är det en naturlig del av filmen och det tar inte överhanden. det är här riktig skräck som byggs upp av paranoiakänslan, instängd i tunnlarna och jagad av ett odjur som kan känna doften av din rädsla och nästan alltid ligger steget före dig. dessutom är det inte en massa effekter och pålägg för att förbättra ett tunt manus som i amityville horror. jag gillade creep trots alla referenser, det är psykologisk skräck, det är där tyngdpunkten ligger och inte vid en massa blod och monster och galna mördare. den är mörk och lyckas väldigt väl i sitt syfte trots den fåtaliga skaran skådespelare. det behövs inte så mycket bihistorier och trådar, den raka linjen i den här filmen duger gott och väl. dessutom får tittaren själv en aktiv roll när det bara görs antydanden om craigs bakgrund. resten får man själv fantisera ihop eller gissa sig till och knyta ihop alla trådar. men som sagt. det känns lite irriterande också att inte få veta vad som ligger bakom. filmen hade kanske förlorat på en lång bakgrundshistoria mitt i alltihopa när jakten är som tätast och filmen får en annan dimension av att allting inte serveras åt tittaren som i amerikansk film. det vore intressant att veta om alla brittisk skräckfilm ligger snäppet högre i kvalitet jämfört med amerikansk dito. tar gärna emot rekommendationer från någon som vet. ska iaf försöka se mer brittisk film. på nåt sätt känns den bättre än amerikansk mainstreamfilm. och det säger jag inte enbart för att jag gillar lock stock som av nån anledning är det enda jag kommer att tänka på nu. förresten så står brittisk humor i en klass för sig. jag säger bara monty python och john cleese. fawlty towers kan man skratta sig fördärvad åt och john cleese är vansinnigt rolig. men nu handlar det inte om department of silly walks eller brittiskt humor utan en bra brittisk skräckis som funkar trots att den handlar om gollum som tagit sig in i en beckfilm som kryddats med blodiga referenser till saw och tarantino. helt klart sevärd frambringare av kalla kårar längs ryggraden